emmö.

Jag hatar att mitt inre stoppar mig, att jag själv gör att jag är så sjukt ont.
Ingen kan skada mig mer än vad jag själv kan, jag är väldigt duktig på det.
Genom avundsjuka eller självhat.
Jag vill höra sanningen, jag vill höra allt du tänker på, jag vill inte höra att jag är älskad av alla.
Jag vill bara höra sanningen, det känns bättre än att leva i den falska verkligheten.

Jag vill själv gärna säga exakt allt jag har inom mig, jag vet en person jag kan prata med det om, men jag har inte haft chansen. Känns som att ingen annan lyssnar eller vill höra. Ingen förstår mig.
Jag vill inte att någon ska känna ngt för mig som inte gör det, aldrig. Jag kommer aldrig försöka få dig att tycka ngt du aldrig gör. Men jag kan säga att det jag känner kommer jag känna.
Jag har svårt med känslor och har svårt att visa dom.
Det visar mig svag.
Men jag vill alltid att du ska vara hos mig, men det gör för jävla ont. Inget du gör, du skadar mig inte, jag klarar det jätte bra själv.

Jag vill att du ska förstå, jag vill alltid vara din vän.
Men jag vet inte hur jag ska göra för att inte förstöra det, jag får inte veta något.