emmö.

jag känner mig kluven i två delar, jag vill ha ett förhållande, saknar det jätte mycket, ha någon att spendera all tid med, mysa, kolla på film, sitta i flera timmar utan ord kunna förstå varandra, ngn att dela allt med. Jag bara ryser av tanken att vara kär och känna att man är älskad och att någon håller om en och håller mig i handen.
Men sen finns de tråkiga sidorna med som gör att jag ryser åt det dåliga hållet när det gäller förhållanden. Lita på en annan människa är inte min starka sida, absolut inte och jag har svårt att komma överens med en del människor,speciellt de envisa, för det går itne ihop, två envisa personer. Antingen blir det att jag bestämmer allt, tills ngn ger mig kommandon som en hund och jag lämnar personen fortare än jag kom.
Jag är osäker på känslor och vill ha en kille som bryr sig jätte mkt, men ändå inte gnäller. Jag vill ha en som är snäll men inte för snäll. En som är generös och omtänksam, men inte är som en hund i koppel eller en svans efter mig som lyssnar på allt jag säger.
jag vet jag är inte lätt, jag har svårt att bli kär, blir det oftast i fel personer eller vid fel tillfällen, you name it.

Jag tror jag är gjorde för att vara ensam, ingen vill vara med mig för länge. Skenet bedrar alla, jag föddes med snälla ögon för att få folk till mig, sen lurar jag dom med min charm och mitt sätt att vara. Sen blir de mina slavar och gör de inte som jag vill går jag, de är oftast fast och gör oftast som jag vill.
Jag ve det låter hemskt, men till stor del är det så, men inte alltid.