emmö.

Vi går varandra på nerverna heeela tiden.

Först går jag upp till köket och frågar om vi ska göra mat, då säger hon "gör du mat". Ja visst tänker jag, då gör jag det, går ner och hämtar mat, så säger jag hur jag ska göra såsen. Då säger hon, NEJ. Då gör jag maten, tänker inte äta sån sås.

Hepp, tänker jag, var en otacksam jävel då.

.

Sen kollar jag i kylen om det finns saker man kan ha en sallad och om det finns frukt, för att hjälpa till med deras handlingslista, plus att de klagar på att jag inte äter, så skriver upp det jag äter.

Då tycker hon jag kan handla själv, de tänker inte gå och bära på min mat.

Men sallad och frukt ska väll alla andra i denna jävla familjen ha ändå? JA.

.

Jag ger upp. Hon får fan göra maten själv, det verkar vara det hon vill ändå. Vad jag än säger så vrider hon det till att jag är dum i huvudet eller att jag är konstig.

Ja, kan komma på massa exempel.

Om jag säger att jag tycker inlåst, den serie på tvn är bra. Då börjar hon tro att jag är kriminell. Eller vad som helst, om jag pratar om knark så frågar hon direkt om jag är narkoman.

M, säkert att jag är.

BLÄ.

Vi kommer hata varandra tills jag flyttar hemmifrån, då kommer vi bli tajta igen, det kan jag sätta mkt pengar på.

Så fort vi inte umgås för ofta har vi jätte roligt.