emmö.

Jag lever som att jag har pojkvän just nu men singel med. Jag är lite kluven, jag vet faktiskt inte vad jag tycker bäst om?

Jag älskar att vara fri, jag älskar att kunna göra vad jag vill utan att behöva ha någon att tänka på. Tillexempel har jag fått sur pojkvän om jag skolkat, vilket jag gillade att göra innan när jag ansåg mig trött. Nu slipper jag det, kunna göra egna val utan att behöva tänka på ngn annan.

Men jag håller inte på och springer mellan killar och kysser killar när jag är ute på krogen. Det är skönt att kunna säga att man har pojkvän även om man inte har det.

Nu är jag ute på krogen för mina kompisar, jag är inte ute för att hitta en kille att vara med utan sitter med mina vänner och tjötar en hel kväll.

Sen kan man tappa någon av mina söta vänner till någon kille, men jag har alltid ngn kvar :)

.

Sen kan man sitta där någon gång i månaden i hans famn och bara kolla på tv, det är ju det man saknar, någon man kan bry sig om.

Jag saknade det så fruktansvärt, men vill inte sitta i vem som helst famn utan det ska vara någon man känner verkligen håller om dig och inte bara har armarna runt dig.

Så känner jag.