Nej
2009-11-01 @ 12:09:24nu sätter jag stopp för mitt beteende, ska sluta gnälla nu. Gräver ner mig i något jävla hål och tycker synd om mig själv. Jag ska upp till de jävla akuten och bara le, kämpa nu.
Fan att jag måste tagga upp mig för att våga gå dit. Men så är det, det kommer gå bra bra bra.
Fan att jag måste tagga upp mig för att våga gå dit. Men så är det, det kommer gå bra bra bra.
Vad kan hända liksom?
Finns större problem än mina så varför gräma ner sig i dom.
.
(Internt för mig, ingen förstår nog och har inte med akuten att göra)
Sen vet jag inte, har jag lurat mig själv för att det har varit en del av min vardag så det var så, "min" försvann.
Tänk er ett barn, barnet sitter och leker med en leksak som barnet anser vara sitt egna, så kommer ett annat barn och tar det. Egentligen tror du leksaken spelar ngn roll?
Barnet anser att du tar en del av barnet när du tar hennes eller hans leksak, fast om man gräver djupare i det hade de barnet kunnat hålla i en träbit eller vad som helst.
Jag har varit kär, helt klart. Men har nog varit väldigt rädd för att du inte ska vara en del av mitt liv egentligen. Jag vet inte,
kanske låter som en bra bortförklaring..
Men du betyder nog så mkt och är så rädd om dig att jag missuppfattat. Jag vet inte.
Eller så är jag kär.
Känslor är inte lätt.
.
Ska inte säga allt för mig, har ätit lite riskorn och druckigt vatten sen i onsdags. Så börjar bli väldigt lätt irriterad och grinig.
Åt lite fil imorse med :)
Kommentarer
Trackback
