emmö.

Jag hatar när tankarna blir fler än 10 stycken

och den hemska förvirringen kommer.

Jag hatar att vara förvirrad, värsta känslan, när man inte vet vad man själv vill eller vad som kommer hända. Den är nästan värre än det man är förvirrad för eller grunden av förvirringen. Som olycklig kärlek.

Förvirringen gör oftast att det blir en soppa av allting.

Därför jag just nu försöker koncentrera mig och tänka på det bra, för jag vill inte ge upp. Då känns det som att jag ger upp dig, för jag vet ju vad jag vill. Kan jag spola känslorna för lätt, vad är det då för kärlek?

Jag vet själv att jag inte kan det, vem försöker du lura?

Skulle det bli lättare att bli förvirrad och rymma från situationen. Jag skulle inte tro det.

Bli inte förvirrad och tappa bort dig, gå efter dina känslor, gömmer du dig kommer du ångra att du aldrig vågade för i slutändan kommer du ALLTID ångra sakerna du inte vågade mer än sakerna du gjorde och ångrar.

Någon som hänger med på min tanke?

Jag kommer alltid ångra att jag sprang och gömde mig och spolade bort dig från mitt liv, för då kommer jag aldrig veta om det blev vi och det funkade eller inte.

Jag ångrar mkt jag gjort i mitt liv, men mkt mer de sakerna jag aldrig vågade göra.

Tänk på det, för de som såg Björn Gustavsson på melodifestivalen. Kolla på youtube. Mycket fint sa han i en dikt:

Jag håller med. Kan länka den imorgon.

Men nu ska jag sova. Puss och godnatt!