emmö.

Fan vad irriterad och ledsen jag blir, är så trött på dig just nu. Vad jag än gör så blir du sur eller klagar på mig, säger jag det så klagar jag hela tiden, gör jag på ett sätt så går du bara därifrån och suckar och säger att jag aldrig lyssnar. Jag offrar massor för dig, speciellt nu när vi snart inte kommer kunna ses.
Det ligger väll något i det du sa, antagligen. Men jag hoppas såklart inte, men jag är trött på detta, jag irriterar mig så på dig för, ja det vet jag inte men du gör massa onödiga grejer, bara allmänt småskit. Hör inte av dig och säger att du ska till krogen utan ringer dagen efter på eftermiddagen. Jag vet inte, det är så mkt, nu nyss kunde du inte ens ringa. Jag vet att jag inte gett dig pengar, men du kunde ju frågat när du visste att jag inte ätit. Jag kan ge dig pengar det är ingen fara, men så fort jag kommer så frågar jag iaf, ska du ha ngt?
Men jag får väll fortsätta sura nu. Skriver jag det här så kanske du läser det och fattar, eftersom du inte ens orkar eller vill lyssna på mig, bara avbryter eller går därifrån.