emmö.

Jag hatar att gå och inte veta vad som händer, att gå och vara osäker och förvirrad. Det gör mig tokig. Är jag helt ute och cyklar? Blir totalt lurad, följer jag varje rörelse du vill att jag ska ta eller blir jag sårad? Jag vet inte, jag vill och tror inte. Men så har jag tänkt innan, och hur gick det? Exakt. Jag vet vad jag vill och hur jag vill att det ska vara. Är det en utopi?