emmö.

Jag har intalat mig själv hela mitt liv att jag ska strunta i vad andra tycker om mig.
Men ändå har jag uppfostrats att känna av läget och bete mig därefter, alltid vara trevlig
och när man träffar nytt folk ska man artigt hälsa. Jag lever efter normer.

Jag kan inte hjälpa att jag vill veta vad människor ser hos mig, eller vad de känner för mig.
Jag hatar falskhet, som jag alltid säger.
Heldre leva efter en hemsk sanning än en falsk verklighet.
Jag kan lära mig att leva utan dig, jag kan koppla bort mina känslor. Men då lever jag i den falska verkligheten istället för att leva efter sanningen.

Jag vill inte visa mina känslor, de kan skrämma iväg dig. Jag vill inte dölja dom för jag vill att du ska veta det, hade någon haft känslor för mig hade jag velat höra dom iaf.

Jag vill höra allt, jag vill bara prata med dig om allt, men jag vet inte hur.