emmö.

Jag gillar inte att personer som stått mig nära försvinner och jag tappade eller höll på att tappa, jag vet inte, en person som betydde och betyder mycket för mig. Jag pratade med den här personen för ungefär en vecka sen, då sa han att jag har förändrats, positiv förändring, men han vågar inte höra av sig.
Jag har börjat ta för mig, fått bra självförtroende och jag gillar att synas. Jag började tänka efter vad skillnaden är på mig från 8onde klass då han och jag träffades första gången eller om jag gick i 9an, 8an tror jag, men iaf, fan vad jag har förändrats. Han har rätt.
Malin sa det med, innan såg jag inte ens åt killars håll, var så blyg att det var synd om mig. Nu tar jag faktiskt för mig och vågar visa vem jag är. Både jag och den här personen var fulla under samtalet så minns inte exakta ord, men fan vad stolt jag blev över mig själv, verkligen.
Jag har sen hjälpt min bästa vän att stärkas med, på olika plan, jag gör så gott jag kan. Innan satt jag själv och pratade sex och hon satt mest och tittade i taket och ville långt bort, men nu sitter vi och pratar hyffsat öppet om det, bara en sån sak. Sen finns det andra saker också, men jag märker skillnad på henne och mig.
Innan var vi bara två skitungar som trodde vi var tuffa men var så svaga, nu är vi starkare och har varandra.

Jag är glad att en person sa det till mig, för det var verkligen sant och jag gillade att höra det. tack.