emmö.

Hon var en liten flicka, så ensam och så blyg
hon bar en liten klänning av rosa bomulls tyg
En pojke det fanns i bygden hans hår var som lin
dom träffades ibland och hon tyckte han var fin
sen flyttade han bort till ett främmande land
och hon skrev brev och ja han svarade ibland
men så en dag så kom det ett jätte sorgset brev
"vi träffas aldrig mer" var det han i brevet skrev
nu sitter hon där så sorgsen som det bara går
och torkar bort en tår efter tår
och pojken är så ledsen som pojken bara kan
han vet att dom båda aldrig får varanndra.