emmö.

Jag har berättat innan om en av mina fobier, sjukhus. Sen mörker. Höjder. Broar. Höjdfobin tycker jag är rolig att busa med, åker till Liseberg och åker attraktioner som är på höga höjder, tror folk hatar att åka sånt med mig eftersom jag skriker som en stucken gris. Men det är skoj tycker jag, känna hjärtat slå dubbelslag när man kommit ner och åkt klart. Älskar att känna mitt hjärta slå så hårt.

Broar vet jag inte hur jag skaffat mig, men hatar att åka på broar och veta att den kan gå sönder och då faller man handlöst.'

.

Jag är nog världens nyfiknaste person, men det är inte för att kunna snacka skit om folk eller för att njuta av deras problem. Jag är nyfiken på hur folk har det för att jag ska kunna förstå dom, jag gillar inte att omedvetet såra folk, vilket jag faktiskt är bra på. Säga saker jag inte ens tänker på sårar någon.

Det är mkt för jag är omedveten om folks liv.

Jag vet att man inte kan skämta med folk man inte känner om vad osm helst, drf jag vill veta vilka personer jag har i min närhet, dels för att veta vart jag har dom och för att kunna ha förståelse.

.

Jag har ett fotografiskt minne, om jag har varit med Jani i stockholm och varit i stan så räcker det att vi gått där en gång så hittar jag dit igen och har hyffsad koll på läget.

Eller när vi hade prov i skolan kunde jag se framför mig vart jag hade läst det och hur det såg ut, jag minns inte exakt texten, men jag minns vart jag läste det och ungefär exakt vad det stod.

Jag kan minnas så sjuka detaljer i filmer och sånna saker jag absolut inte behöver veta.

Jani har jag sjuk koll på, han frågar alltid mig vart han har sina nycklar eller plånbok, jag bara lägger omedvetet på minnet vart jag sett det.

Men sen kan jag glömma när jag står och gör mat vad jag egentligen håller på med. Tankspridd och slarvig.

Ber ngn mig om ngt på jobbet, t.ex. om kaffe glömmer jag det lika fort som personen sa det.

Lite konstigt tycker jag.