emmö.

Jag vet inte om jag hissat de innan, men jag måste påpeka det igen, jag tycker verkligen det är kanonkul och läsa igenom folks olika skvallerbloggar, det finns mycket man inte tänkt på innan.

Sen kan jag sitta o disskutera detta med mina vänner, det är ju hetaste ämnet just nu, alla möjliga bloggar!

Fan vad underskattat det är egentligen, jag vet inte vad jag gjort utan de alltså! Men tänk vilken smart idé egentligen, personen som kom på det, guld i kanten på dig. Kan man inte utveckla detta vidare så man kan göra samma grej med filmer?

Gratis kolla på film, är man premium-medlem så får man välja bland lite nyare filmer eller få bättre kvalité. Nu om man är premium-medlem så sägs det att man får bättre kvalité på ljudet, men jag märker då ingen skillnad. Dock underbart att slippa skitreklamen.

Så, nissen som kom på spotify, fundera i filmväg! NU!

JAAAAA, jag vet. Jag skäms att JAG säger det, jag är inte skoltypen. Men jag bara önskar att jag kom tillbaka till gymnasiet, jag saknar skolan, efter, ja när tog jag studenten? Juni. Jag saknar det redan, fan vad kul vi hade egentligen i 3 år. Hela klassen blev utkasstade ett par gånger, vi var nog deras mest hatade klass. Vi var inte populära bland lärarna på skolan.

Vi funderar fan på att dra tillbaka till skolan och bara gå runt, muta ngn klass som har ngn av våra gamla lärare att skolka den lektionen. Sen Går vi dit in och sätter oss, har vår absolut sista lektion. Avsluta på ett riktigt sätt tkr jag hade varit på sin plats.

Men nu har jag sökt in till högskolan, bara gå några kurser nästa år, så man har ngt att göra. Sen börja plugga den 12, Matte B.

Idag dissar jag en känsla, jag hatar verkligen den sjuka känslan. Att vara taggad till något och sedan blir det inte så, fyfan vad besviken man blir.

Man planerar att festa en kväll, sen blir den som har festen sjuk eller något, så har man planerat att träffa ngn kille där eller bara ha as kul med tjejkompisarna, köpt dricka osv. Så blir det inget. Blä, hatar den besvikelsen. Eller all sorter av besvikelse egentligen.

Tänk dilemmat, man vaknar på morgonen, kan knappt ta foten utanför täcket, ligger en varm hund över halva dig, du vet att du måste gå ut i det kalla hemska för att hunden ska kissa. Du kommer garanterat INTE somna om när du kommer in från helvettet där ute. Usch, det där gör mig helt depp av att höra på iaf. Så var min morgon idag och kommer antagligen vara imorgon, det är ju bara regn i denna jävla staden.

När jag träffar en människa eller när jag får höra något om en person, tillexempel att någon berättar för mig att en tjej eller kille tar droger så analyserar jag det alltid. Varför gör han/hon det?

Jag bara kan tänka mig att många som tar droger har haft en riktigt jobbig uppväxt eller mår bara psykiskt dåligt. Att man behöver rymma från verkligheten och att inte med hjälp av naturliga saker kan bli glad.

Mina droger är mina vänner, musik av mina favorit artister och överaskningar. De sakerna kan verkligen få mig att må riktigt bra, sen är det andra saker med.

Men jag tycker det är så hemskt att man kan genom jobbiga upplevelser i livet få ett så skevt och hemskt liv att man tar sitt egna liv eller gör allt för att komma bort ifrån det. Det gör att jag får en klump i magen.