emmö.

Jag vill göra rätt hela tiden, känns som att det är fel, vad jag än gör.
Vill inte prata med någon om det för ingen annan vet vad jag vill eller hur jag vill göra det.
Inga råd hjälper mig, jag har svårt att ta till mig råd.
Jag gör aldrig något för att vara elak, aldrig, speciellt inte folk jag tycker om eller älskar.
Vill göra det som jag tror kommer bli bäst.
Jag vill inte umgås för mycket för jag tror det kommer bli mer jobbigt när jag varje gång du märker att jag inte vill.
Eller varje gång jag faktiskt måste gå därifrån.
Vi kan inte höras hela tiden, det går inte. Jag behöver plats för att se vart jag vill eller hur jag vill göra.
Just nu behöver jag tid för att komma över vad som hänt.
Inget du gör kan ändra min uppfattning, jag vill arbeta på det själv.
Känna att jag är bra som jag är, kan klara mig på egna ben.
Jag vill inte börja om från början och känna att jag är osäker.
Då går det åt helvette.
Vill inte gå in i något när jag vet att ingen förändring gjorts.
Vill inte gå in samma jobbiga rutiner igen.
Vill inte ha mer svartsjuka och ångest, bråk osv.
Orkar inte med det. Det är inte för att någon idiot sagt det till mig.
Jag har egen vilja och vet vad jag vill.

Inget blir bättre nu när det är mörkt så in i helvette heller.
BLir trött av mörker, känns som det är natt hela tiden, på sommaren är jag igång och är överallt.
Men på vintern går jag i ide som björnarna. Är trött kontastant.
Fan orkar inte, inga orkar göra något och samma för mig.

Jag har så jävla lätt och få dåligt samvete, åt helvette med dåligt samvete.
Mår fan heldre dåligt själv än att tycka synd om någon annan, hatar det.
Mår så dåligt av det, när jag gjort något eller så.
Mår fan piss av det. Kan leva med att jag mår dåligt men inte för att någon annan mår dåligt pga mig.
Jag kanske är jag som är bovet i dramat för alla.
Jag gjorde allt, för ingen har en aning om vad jag går igenom heller.


Ja nu orkar jag inte skriva mer. Hej.